Tilda höll på att skrämma vettet ur mig igår... Jag skulle vara stöka undan i köket en kortis och Tilda gick omkring och surrade osm vanligt... Hlet plötsligt blev det oroväckande tyst... Jag ropade på henne och gick runt i huset för att kolla vad hon gjorde för bus... Men jag såg henne inte. Tänkte att hon leker väl sin nya favvolek, kurragömma... så jag låtsades leta efter henne på de vanliga ställena hon brukar vara och ropade på henne... Inget svar... Tilda som aldrig är tyst eller still tillräckligt länge för att kunna gömma sig. Jag började bli orolig och ropade lite starkare och sa "det är inte kul längre Tiulda, kom fram nu" jag hittade henne inte. Jag letade bakom fotöljen, bakom soffan, bakom gardinerna... ingen Tilda... Fick för mig att hon tagit sig över grinden till trappen och upp på övervåningen... men ingen Tilda.

Nu hade hon varit tyst så länge så jag fick en bild framför mig där jag hittade henne medvetslös någonstans.. hjärtat började slå snabbare och paniken kom krypandes. "Tilda det ÄR inte kul längre... snälla kom fram nu om du gömmer dig"... ingen Tilda... Knäpptyst i huset... Då fick jag syn på hennes pilimariska min bakom vagnen... hon var överlycklig över den roliga lek vi just lekt... Hur kan man vara arg då?! Men jag hoppas hon inte leker den igen...

Tänkte jobba lite på att fortsätta behålla min nya mammakropp... FREDAGSFIKA!!

Tänkte inleda med lite bilder för er vänner och familj som saknat dem... svårt när många bor så långt borta. Men då är det bra med en blogg! Lovar er att försöker hålla den levande!

Jo, så får vi väl förklara oss redo att börja blogga. För att reda ut tankarna var det. Tankar som jag nu mer har plats för i hjärnan då min dotter börjar bli lite mer självgående (både språkligt och bildligt talat, då hon började gå för någon dryg månad sedan).

MÅNGA förvirrade tankar har dykt upp. Många konstiga frågor som jag inte riktigt vet var de kommer ifrån. T ex insåg jag häromdagen att jag blivit vuxen. Inte för att jag gick och gifte mig för snart 2 år sedan... inte heller för att jag fick barn för 1 1/2 år sedan... inte för jag kör kombi... eller bor i radhus...nej... för att jag slutat tycka om sura godisar... Eller rent ut sagt, jag kan inte äta dem längre utan att börja svettas och vrida ansiktet i en inte fullt så smickrande grimars! (stavning någon?)

När jag var liten åt jag sura godisar tills tungan var helt trasig. Då kunde jag inte förstå hur min mamma kunde tycka illa om dem. Nu är jag oxå vuxen. Nu förstår jag dig mamma!!